Tänkte bara skriva att jag lever! :)
Nej, det har varit lite jobbigt här i tre dagar för att jag varit ensam med Hilma. Dennis jobbar nämligen borta och kommer hem idag. Det här har vi vetat om hela tiden och jag har varit helt inställd på det. Men sen när allt blev verklighet så blev det inte så lätt. Jag har varit otroligt ledsen och gråtit mycket. Hilma är inte jobbig så utan det har varit mest eftersom jag varit själv. Man kommer liksom inte undan. Det är ju en sån sjujäkla omställning från att inte behöva bry sig om nån på det sättet till att hon måste gå före allt liksom.
Men nu var jag till bvc igår och pratade med min barnmorska (jag vet inte vad dom titulerar sig där) och då kändes allt bättre. Sen att Hilma går upp stadigt i vikt är så skönt, nu hade hon ökat med 350 g på en vecka. :) Men hon har lite magknip emellanåt och är lite orolig så hon tyckte jag ska testa att utesluta mjölkprodukter i 3-4 dar. Gahhh, hur fan lätt ska det bli då. Jag kommer bli knäpp. Jag får koncentrera mig på det nu när Dennis är hemma.
Just nu sitter jag och inväntar besök från 2 av tjejerna från föräldrargruppen (dom som jag var och fikade med några gånger innan vi "kläckte"). Det ska bli supertrevligt och kul nu när vi alla tre är mammor. :)
Imorrn fm ska jag vara med Emma, Emilie och Annika, det var ett tag sen så det ser jag fram emot och på eftrmiddagen ska jag och mamma till min moster. Vi hörs snart igen, kramar!
Jag förstår precis hur du menar.. Starkt av dig att skriva om det som är jobbigt också, inte ofta man hör eller läser om det.. Och grattis till fina Hilma förresten! :)
SvaraRadera